Upphovsrättens glömda debatt

11Apr09

När Bo-Erik Gyberg får skriva en artikel i SvD med rubriken Upphovsrätten gav oss mångfald (16 november 2008) blev jag först irriterad över artikelns bristande faktabas.

Men när det sedan visade sig att artikelförfattaren Bo-Erik Gyberg är lobbyist och knappast opartisk journalist blev jag ännu mer irriterad på SvDs bristande journalistik.

Former film consultant to the Swedish Film Institute, film producer and academic, Bo-Erik Gyberg has just been appointed Chairman of the Swedish lobbying group Filmallians. (20/6/2007 läs här)

SvD låter alltså en lobbyist för filmproducenter att skriva att upphovsrätten behövs för att säkra mångfald. Med vilket författaren hävdar att den rika historiska kulturutbudet före upphovsrättens tillkomst (tidigast 1710) räknas inte som mångfald. Något som jag argumenterar emot här.

Efter min irritation skrev jag en debattartikel som jag glömde bort – hittade den nu igen och tänkte att den kunde vara av intresse här:

En av de mer intressanta debatterna som pågår just nu fokuserar kring hur upphovsrätten på Internet skall regleras. Debatten förs i alla olika medieformer från böcker till bloggar och samlar till sig flera vanliga och ovanliga grupper. Naturligtvis uttalar sig politiker och intresseorganisationer men även författare, musiker, bloggare, pirater, poliser, bibliotekarier och aktivister. Det är tydligt att debatten har väckt intresse långt utöver de vanliga grupperna och kan även ses som ett bevis på att ungdomen är beredd på att delta aktivt i den politiska och demokratiska processen. I ett minst sagt originellt grepp har Justitiedepartementet skrivit och skickat ut upphovsrättsbroschyren ”Att kunna leva på sitt skapande” till skolungdomar.

I ett av de senaste inläggen ”Upphovsrätten gav oss mångfald” (SvD 16/11-08) argumenterar Bo-Erik Gyberg för kopplingen mellan upphovsrätten och kulturell mångfald. I svepande ordalag tar han upp 1600 och 1700 talet som perioden då boktryckare och upphovsrätten förenade sig för att garantera vår mångfald och avslutar sin artikel med: ”Att tro att ett internet fritt från upphovsrättsligt skydd långsiktigt skulle bidra till ett rikt kulturutbud är historielöst och naivt.”

Artikeln är oroväckande. Inte för att artikeln presenteras under rubriken nyheter utan att omnämna att Gyberg är ordförande för intresseorganisationen Filmallians Sverige. Det oroväckande ligger i sättet som historia vrängs för att försöka bevisa tesen att utan upphovsrätt hade vi inte haft litteratur. Anledningen till att detta är oroväckande är att det har börjat bli ett ofta använd argument, senast var det Göran Hägg som utnyttjade den i skriften ”Varför dog Bellman – om upphovsrättens historia”. Häggs skrift var även den ett betalt inlägg i debatten, boken var finansierad av Föreningen Svenska Läromedel.

Men tillbaka till Gyberg, bokens, och upphovsrättens historia: Artikeln börjar med en direkt felaktighet genom att referera till boktryckarteknologin som 1600-tals teknologi. Tryckpressen

En av de mest kända forskarna inom området är Elizabeth Eisenstein, författaren till ”The Printing Press as an Agent of Change” (Cambridge University Press, 1983) en omfattande undersökning av effekterna av tryckpressens standardisering och disseminering i det post-Gutenbergska Västeuropa. Eisenstein skall med fördel läsas i kombination med Lucien Febvre och Henri-Jean Martin ”The coming of the book: the impact of printing 1450-1800” (London: N.L.B., 1976)

Det som Eisenstein, Febvre och Martin visar är utvecklingen av en omfattande förlags- och boktryckarverksamhet både före och efter tryckpressen som dessutom var kopplade till en stark författarkultur mellan 1400-1800.

Naturligtvis fanns det som Gyberg kallar pirater. Boktryckare som tryckte upp populära böcker utan att informera eller ersätta författarna men eftersom detta var kutym ansågs inte detta vara fel. Även efter upphovsrättens tillkomst kämpade författare med förlagen om att få mer och bättre ersättning. Men att en författare skulle få ersättning för nya upplagor var ingen självklarhet då – eller nu.

Ett av de mest oroväckande påståenden som finns hos Gyberg är att ordning inom upphovsrätten kom med franska revolutionens upphovsrättslag av 1793 och genom detta ”kom den verkliga explosionen av tryckta ord” och mångfalden ökade.

Världen har alltid haft en ofantlig mängd kulturell produktion utan den uppmuntran Gyberg menar att upphovsrätten skapar. I motsats till mångfald kan man argumentera att upphovsrätten befäst en väldigt exkluderande och smal författarbild dvs. västerländska vita män.

Ökningen av den tryckta skriften under perioden efter den franska revolutionen berodde inte på en juridisk utveckling i skyddet av tryckta alster utan på grund av en teknisk och social omvälvning – bättre tryckpressar, billigare papper och industriell organisation. Fram till 1800 var tryckpressen fortfarande en långsam och arbetsintensiv process. Friedrich Koenig utvecklade sin ångdrivna automatiserade press och tog patent på uppfinningen 1810 för att sedan bygga de första året därpå.

Inom juridiken är ett av de första (och största) internationella genombrotten för upphovsrätten kom med Bernekonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk 1886 som, förutom skyddet för rättigheterna oberoende av formaliteter, tvingade nationell lagstiftning (för de som undertecknade konventionen) att behandla utländska författare som de behandlade de nationella författarna. Det är dock viktigt att komma ihåg att det var frivilligt för länder att skriva under konventionen. USA accepterade inte konventionen förrän 1989, Storbritannien undertecknade 1887 men implementerade inte stora delar förrän 1988. För en levande genomgång av konventionens tillkomst och betydelse läs Eva Hemmungs Wirtén ”No Trespassing: Authorship, Intellectual Property Rights, and the Boundaries of Globalization” (University of Toronto Press, 2004).

Gybergs argumentation att en reglering av upphovsrätten leder till ökad mångfald är alltför enkel att vifta bort. Han väljer sitt datum för ordning och mångfald 1793 men hur skall vi då tolka grunderna för den västerländska kulturen? Hur skall vi då tolka de delar av världen som inte reglerade upphovsmannens rättigheter förrän långt senare? Grunden för den moderna upphovsrätten brukar räknas till 1710 och Englands Statute of Anne men att argumentera att mångfald kräver en sådan lagstiftning innebär att vi förnekar vår historia och den kulturella mångfald genom författare såsom: Homeros (ca 850 BC), Ovidius (43 BC – 17 AD), Snorri Sturluson (1178 – 1241), Petrarca (1304 – 1374), Dante (1265 – 1321), Chaucer (1343 – 1400), Machiavelli (1469 – 1527), Rabelais (1494 – 1553), Cervantes (1547 – 1616), Shakespeare (1564 – 1616), Moliere (1622 – 1673), John Locke (1632 – 1704) och Samuel Pepys (1633 – 1703). Listan är bara några exempel på den västerländska kulturens grundpelare.

En av de första kulturindustrierna, förlagsindustrin i USA, byggde på piratverksamhet, något som uppfattades och som sågs som helt naturligt för att ta tillvara den nya nationens behov av kultur och kunskap – ett argument som används än idag i utvecklingsländer.

Men Gyberg är inte ensam om att försöka erövra det förflutna för att tjäna sina egna syften i dagens debatt. Problemet är att det är alltför lätt att visa de fel som finns i deras enkla argumentation. Istället för att använda sin styrka förvandlas upphovsrättens förespråkare till historielösa manipulatörer. Debatten handlar till slut om en diskussion mellan ytterligheter som upprepar enkla men bristfälliga argument för att försöka övertyga genom upprepning deras position – antigen att upphovsrätten skall raseras eller förstärkas. Det som saknas är faktabaserade argument och genomtänkta lösningar. Men framför allt innebär fokus på upphovsrätt och kopiering att viktiga diskussioner om innovation, kultur och skapande hamnar i skuggan av kopieringsdebatten.

Ett av de viktigaste intellektuella stöden för privat ägande i motsats till samägande är Garrett Hardins artikel ”The Tragedy of the Commons” (Science, 1968). I sin artikel använder sig Hardin av en metafor. Han presenterar en grupp boskapskötare som skall dela på ett begränsat samägd markområde. Hardin menar att i en sådan situation kommer varje boskapsskötare sträva att maximera sin egennytta och öka mängden boskap. Det långsiktiga resultatet är att marken når sin ekologiska gräns och blir obrukbar för alla. Artikeln har tolkats som ett stöd för fördelen med privat ägande men även för ökad statlig kontroll. Artikeln har kritiserats bland annat för att inte ta hänsyn till kulturella och samhälleliga normer samt empirisk motbevis.

På senare tid har det kommit viktiga utvecklingar av Hardins världssyn finns dock bland annat hos Carol Rose ”The Comedy of the Commons: Commerce, Custom and Inherently Public Property” (Univ. of Chicago Law Review, 1986) och Michael Heller ”The Tragedy of the Anticommons” (Harvard Law Review, 1998).

Rose utvecklar Hardins argument genom att påvisa att ensamrätt och exklusivitet även kan göra skada. Som exempel kan nämnas språk, kultur, telefonnät och motorvägar som gynnas av fler användare. Att vara den enda som kan tala ett språk är helt oanvändbart. Heller varnade att det finns situationer då rättighetshavare agerar i sitt eget intresse och förhindrar utveckling av nödvändig infrastruktur. Ett enkelt exempel som vi har sett i Sverige är diskussioner om moskéer, de flesta accepterar att de ska få byggas men det blir ofta svårt att hitta platser var de kan byggas. Oftast för individuella intressenter agerar för att maximera deras mål på andras bekostnad.

Utöver de teoretiska diskussionerna måste vi även föra in teknologi i frågan. Vi har redan sett hur teknologi påverkar den historiska utvecklingen av ägande i kulturellt material men dagens diskussion handlar om digitaliserad kultur. Digital kultur kan ha många viktiga egenskaper men för denna debatt är det två element som är absolut nödvändiga att förstå, det handlar om kommunikations och lagringskostnader.

Genom att skapa en teknisk infrastruktur som möjliggör för användare att sprida och lagra kultur utan höga kostnader har vi skapat grunden för den oundvikliga fildelningen. Genom att tillverka och sälja mp3 spelare som rymmer 120 GB eller datorer på 500 GB har kopieringens infrastruktur skapats. Vad var meningen att användarna skulle fylla hårddiskarna med?

Det oundvikliga i kopieringens infrastruktur har lett till att makthavare, upphovsrättsförespråkare och intresseorganisationer har ändrat sin taktik och försöker appellera till kopierarnas moral. Justitiedepartementet hänvisar till skaparens ”rätt” att leva på sin skapande (en rättighet som få genom historien kunnat utnyttja), Hägg insinuerar att Bellman dog fattig på grund av bristande upphovsrättsskydd (inget med hans alkoholism eller oförmåga att sköta sin ekonomi) och Gyberg hotar med mångfaldens försvinnande och kulturell uniformitet om inte exklusivitet och ensamrätt stärks.  Problemet är att den digitala produkten som kopieras är ”nonrivalous” något som minskar det moraliska incitamentet bland dem som kopierar.  Nonrivalous innebär, i detta sammanhang, att den som kopierar gör det utan att förminska värdet av originalet. Kopiering är inte stöld eftersom den som har den ursprungliga filen kan fortfarande njuta av den efter kopior har gjorts, och i en digital värld skiljer sig inte kopians kvalité från originalet.

Resultatet av kulturell digitalisering och vår teknologiska infrastruktur är ett olösligt dilemma. Att genomföra en effektiv reglering av illegal fildelning strider mot en etablerad användning av teknologi. Användare kommer inte självmant vända tillbaka enbart för att de hör några illa underbyggda moraliska argument. Reglering av motstridiga användare kommer därför kräva långtgående ingrepp i alla Internetanvändares integritet.

Förutom integritetsintrånget är en nackdel med en stärkt reglering av upphovsrätten att det inverkar negativt på det kreativa skapandet och det fria flödet av ny kunskap. Först bör det påpekas att upphovsrätten inte är, som det ibland felaktigt hävdas, grundläggande för det kreativa skapandet utan upphovsrätten har som syfte att säkerställa spridningen av nyttig kunskap och kultur i samhället. Detta bör innebära att när upphovsrätten inverkar negativt på en sådan spridning bör någonting göras.

Eftersom upphovsrätten skapar en exklusiv rätt för upphovsmannen skapar systemet samtidigt problem för utvecklingen av nya tillgångar. All utveckling inom konst och vetenskap handlar om att bygga vidare på det man tidigare har lärt sig, att på ett innovativt sätt kombinera kunskap och genom detta skapa något nytt. Utan tidigare kunskap kan vi inte utveckla det nya. Upphovsrätten utvecklar ett kulturellt och vetenskapligt ”Tragedy of the Anti-Commons” där aktörer arbetar för att främja sina egna intressen och därigenom förhindrar kreativt skapande till nytta för alla och en ”Comedy of the Commons” där en allt mindre grupp har möjlighet att vara delaktiga i det skapande processen.

Teknologi har dock visat sig vara en potentiell lösning på dessa problem. Genom vår kommunikationsinfrastruktur har vi skapat öppen access till världar av kultur och kunskap, genom digitalisering samt enklare och billigare utrustning har vi möjliggjort för en hel ny generation av potentiellt nyskapande kreatörer men risken är att vi kommer att strypa utvecklingen genom att enbart fokusera på de som kopierar utan att bidra.

Det är viktigt att vi värnar om upphovsrätten. Det är viktigt att vi skyddar upphovsmannens rätt till sina alster. Men vi bör inte enbart plocka ut dessa grundläggande upphovsrättsliga syften vi måste även utveckla användarnas rätt att komma åt och bearbeta och sprida vår gemensamma kultur och vetenskap.

En sådan lagstiftning måste vara affirmativt och måste framstå som begriplig och vettig för allmänheten – annars kommer den aldrig att fungera – back to basics och till balansen.



One Response to “Upphovsrättens glömda debatt”

  1. Varför inte “Second Opinion” för ditt svar?


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: